Viktbärande, sund, nybörjarhäst sökes

När man flyttar lång bort från släkt och vänner som både Philip och jag har gjort. Jag aningen längre.. Är det inte så lätt för ens vänner att bara titta in på en kopp kaffe. När våra vänner kommer på besök stannar de minst över en dag, en helg eller ofta längre. Kommer man t.ex. från Sverige stannar man nog ett par veckor efter att ha flugit 19 timmar. Vi har 11 hästar men ingen som inte kräver sin ryttare. Under ett par månaders tid har vi letat efter en viktbärande, sund, nybörjarhäst. Vilket har visat sig vara lättare sagt än gjort att hitta. Idag skulle vi dock åka och titta på en.

Norman är en 12 årig Quarter valack, en välutbildad roping häst som senaste året inte blivit riden mycket pga ryttarens dåliga hälsa. Han är ca: 155cm mkh och rejält grov. Vi åkte ut till ranchen där han bor. I bilen säger jag åt Philip (som älskar alla hästar han ser) att inte visa med en gång om han gillar hästen (jag vet ju redan att han kommer att älska den!) Efter viss övertalning förstår han det logiska i detta.

Ägaren hade bara en timme mellan två viktiga möten så vi visste redan innan att det skulle bli en kort visit. Vi (jag) hade bestämt att vi inte skulle provrida idag eftersom vi hade så kort om tid, utan att vi skulle åka tillbaka under helgen om vi gillade hästen. Det var mindre än en timmes körväg. (Hayley sov gott under hela resan och besöket.)

När vi kommer in i den stora hagen där Norman bor siktar Norman in sig på Philip, går rakt fram till honom och lägger sitt stora huvud rakt i hans famn. Jag skulle vilja påstå att det var kört redan där. Hur som helst så kollar vi igenom hästen som verkar sund. Ägaren hoppar upp barbacka i bara grimma och visar honom. Utan förberedelse mitt ibland kor och hundar visar de upp ett fint program med alla rörelser som ingår i en välutbildad hästs repertoar och de gör allt med en ofattbar lätthet.  Hästen är ju tung och grov, vilket inte alls syns. Jag är övertygad om att våra gäster kan känna sig trygga på hans rygg och visst blir det roligt med en välutbildad häst. Jag kommer säkert att ta honom på en tur då och då. MEN jag hade föredragit att vi provred honom själva och gjorde en veterinärbesiktning. Men Philip visste redan att det var den hästen han skulle ha och hade redan innan ägaren hoppat av gjort upp om när han ska hämta den. Ja, ja.. Jag tror att det är en bra häst, även om jag inte skulle ha valt den. Det var en ”Philip häst”. Det verkade dessutom vara ömsesidigt, Norman följde efter Philip som en hund innan vi lämnade stället. Jag höll mig lite i bakgrunden för när jag såg hästen så visste jag redan att Philip ville ha den = skulle ha den!