Sunday, September 30, 2012

Miss Penny (English)

 
 
Hayley and I had a wonderful morning hike on a nearby trail with our two dogs. She stayed awake the whole time looking around, soaking in all the new impression. When we came home and she fell asleep I decided to spend some time with one of our oldest rescue horses, Penny. She´s about 30 years old and an Arab. She has a huge swayback and a sweet personality to die for. She adores kids and loves when kids ride her. Once in a while I ride her too but only for a few minutes here and there and only when she begs me to do it. Because that´s exactly what she does. If you don´t think horses can speak, then you´re wrong! With Penny it´s so obvious that she wants to be ridden. Whenever I go outside she comes and catches me. If I have a halter in my hand she tries to put it on herself. Sometimes she almost corners me and squares up like she does when you mount her. If you don´t believe me you better come and pay Penny a visit!
 
 
It think that I´m a bit too heavy for old Penny but it makes her happy if I prepare her for a ride (groom her and put a halter on her. You can´t ride her with a saddle because of her swayback.) I usually ride her for a few minutes and then walk next to her. Today she had so much energy that I wished I had a saddle! I think I´m going to invest in a good bareback pad because that old Lady got more in her than 4year old Trigger does J
She sure is a very willing horse. It makes me very happy to be around her. It also makes Faxi very interested in all the fun we have. After I took the halter of Penny and we had our moment of scratching after the ride she walked over to the hay and Faxi came to me. He smelled the halter, he hadn´t seen this one before. It would have been easy to put it on him but he´s still a little bit cautious and I want him to be completely cool with the situation. After he walked away I kept the halter on my shoulder while I was cleaning the bathtubs we have for water. It didn´t take long before he came up again to investigate the halter. We´re taking baby steps every day and we´ll soon be going on adventures together J
 
 



Miss Penny (Swedish)





 
Hayley och jag hade en helt underbar morgon. Vi tog en lång promenad i bergen på en närbelägen vandringsled. Vi hade båda hundarna med oss. Det var precis alldeles lagom varmt.  Perfekt för shorts och t-shirt, men inte för varmt, runt 25+C och en lätt bris. Jag älskar att börja dagen med en lång promenad. Det har blivit en trevlig rutin efter hästarnas morgonfodring. Jag fullkomligt älskar att styra över min egen tid. Det känns fortfarande som en otrolig lyx att få göra det. Missförstå mig inte, det finns alltid massor av saker att göra och jag hör inte precis till de latas släkte, men möjligheten att t.ex. börja dagen med en lång promenad är underbar. Något jag önskar att alla kunde få göra (som skulle uppskatta det alltså) för det ger så mycket energi för resten av dagen.
När vi kom hem och Hayley var mätt och belåten så somnade hon och sov gott i fyra timmar drygt. Många nya intryck att bearbeta J
Jag bestämde mig för att spendera några timmar med en av våra äldsta rescues, Penny en sisådär 30 år ung arab. Hon har den hemskaste svankrygg jag någonsin sett och en av de trevligaste, vänligaste personligheter man kan tänka sig. Hon älskar uppmärksamhet, barn och äpplen! Hon är en mycket speciell häst. Från början adopterade vi henne för att Philip´s brorsdöttrar skulle ha en passande häst att rida. Penny är mycket välutbildad, tar hand om nybörjare som om de vore hennes egna barn och älskar att bli riden. Tyvärr tappade brorsdöttrarna intresset och Penny gick där i sin hage utan att bli ordentligt ompysslad så vi tog hem henne till vår ranch.
Varje gång jag visar mig utomhus kommer hon och försöker fånga in mig. Skulle jag råka ha en grimma eller ett huvudlag i min hand så försöker hon så gott hon kan stoppa in sitt söta huvud i den. Det händer att hon försöker få in mig i ett hörn får att sen ställa sig i position för mig att lätt hoppa upp på hennes rygg. Om du trodde att hästar inte kan prata så har du helt fel! Tvivlar du så är du varmt välkommen att hälsa på Penny. Hon talar högljutt om för alla hon gillar att hon minsann inte är för gammal för att ridas. Jag tycker själv att jag är lite för tung för henne. Speciellt nu med några graviditets kilon kvar. Men är hon särskilt ihärdig någon dag, som idag, så brukar jag rida henne en liten bit och sen ta en promenad med henne. Idag hade hon en sådan energi så att jag hade önskat att jag hade en sadel. (Hon har alldeles för mycket svank för att ha sadel.) Vi hade en trevlig liten promenad och jag töm körde henne lite efteråt. Det gillar hon.
 
 
 
 
 
 
Att spendera tid med Penny har fler fördelar. Hon får mig alltid på mycket gott humör! Hon är bara en så supertrevlig häst! Faxi är också mycket intresserad av alla roligheter som vi har tillsammans. Idag när Penny och jag kom tillbaka hem till ranchen och jag tog av huvudlaget kom Faxi fram och undersökte det. Det hör till saken att Faxi är otroligt rädd för allt vad grimmor och huvudlag heter. Han är också en rescue och vem vet vilka hemskheter han varit med om. När han kom (1sep i år) tog jag av hans grimma och har inte försökt sätta på den igen. Jag hade lätt kunnat sätta på en grimma idag. Men jag valde att inte göra det. Han litar på mig mer och mer för varje dag, men är fortfarande lite skeptisk. Jag vill att han ska vara helt bekväm med situationen så jag väljer att vänta ett tag. För varje dag som går känns det som om det går åt rätt håll och jag är otroligt tacksam för att jag får lära känna denna lilla häst. Min förhoppning är att Faxi och jag så småningom ska tävla distansritt tillsammans.
 
 




Saturday, September 29, 2012

One Opinionated Baby!


I know that they say that you can´t spoil babies. I believe that´s right. But I also believe that they definitely can have opinions from an early age and not only about their “needs”. When Hayley gets bored she wants music, go out to the horses or take a bath. She has a special cry for that, it´s not a real cry just kind of a cry. If I go and get the Baby Björn that she always sits in when we´re around the horses the cry stops. The cry stops when she sees the baby carrier, not when I put her in it or when we walk down the stairs. It´s like she anticipate fun time. Same thing when I turn on the water to the bath tub. From what age can babies start anticipating things?

 

 
 
 
Today Hayley and I spent most of the day outdoors in the garden and with the horses. Several times when I turned my back to the horses and started to walk away from them she started that cry that isn´t really a cry. When I stopped and faced the horses again she stopped! We watched the horses for a while and then I tried to do some other chores, instantly that cry came back. Only as long as we stayed very close to the horses she was content. She stayed awake for four hours straight in the baby carrier which never happened before. When we got back inside she fell asleep when I was feeding her. So did I! She is so interested in all the things that goes on around her. I love seeing the world with her eyes.






Baby med åsikter


Jag håller definitivt med de som säger att man inte kan skämma bort spädbarn. Nyfödingar behöver att mamma och pappa lyssnar till deras behov och finns nära till hands. De är ju trots allt helt nya i denna stora värld. Men jag är också övertygad om att de kan ha egna åsikter om vad de vill redan från en mycket tidig ålder. Och då pratar jag inte enbart om grundläggande behov som att äta, sova, få en ny blöja eller bli kramade. Hayley har ett särskilt gråt för när hon är uttråkad. Ett gråt som inte är ett riktigt gråt. Om hon då får göra sådant som hon gillar t.ex. gå till hästarna, dansa eller ta ett bad då slutar ”gråtet”. Eller rättare sagt det slutar när jag tar fram bärselen= vi ska gå ut till hästarna. Eller när jag sätter på badvattnet. Det är som att hon förväntar sig att nu kommer något roligt att hända. Från vilken ålder kan spädbarn dra paralleller mellan orsak och verkan när det gäller sådana enkla saker? Jag har för mig att vi lärde oss att det var från 6månaders ålder på lärarutbildningen. Men det kanske gällde mer avancerade saker?
 

 

 
 
 
Idag har Hayley och jag mestadels varit utomhus; påtat lite i landet, matat hästar och mockat hagar. Det lustiga är att det där ”gråtet” som inte är ett riktigt gråt infann sig varje gång jag vände ryggen till hästarna och började gå i en annan riktning. Jag testade min teori flera gånger. När jag gick tillbaka till hästarna slutade ”gråtet”, när jag försökte gå iväg började det igen. Hon var bara riktigt nöjd när vi stod riktigt nära hästarna. Hon är helt nöjd med att bara titta på de om vi står tillräckligt nära. Hon är så otroligt nyfiken på allt som pågår runtomkring henne, särskilt utomhus. Idag höll hon sig vaken i fyra timmar i bärselen när vi var utomhus. Det har aldrig hänt förut. När vi kom in var hon dödstrött och somnade när jag matade henne. Det gjorde jag med! Somnade alltså. Jag älskar att upptäcka världen med hennes ögon.






Friday, September 28, 2012

Welcome!


I would like to start todays post with a warm  welcome to old and new readers of the blog; WELCOME!

When I started to write this blog I did some kind of presentation but I thought I´ll make an update on who we are.

A Dala Horse, from the region in Sweden where I was born.
I´m a Swedish girl who met my husband through our love for horses. I´m working hard on improving my English on a daily basis and that´s partly why I write this blog. In the meanwhile please forgive my grammatical errors.  Another reason why I write is because I believe that it´s possible to attract the life you want to have and I don´t want to keep that to myself. Horses are my life and if there is someone that comes close to loving horses as much as I do it´s my husband Philip. He has the biggest heart anyone can have when it comes to friends, family and animals. We currently have ten rescue horses. Horses that each has a history that touched our heart and a personality like no one else.
 
 
My rescue horse Trigger after he doubled his weight!



We live on a ranch in The Sierra Nevada Mountains in California with children, dogs and horses (some bears and mountain lions live here too.) We live in the part of California that is known as “Gold Country” from all the gold that they found here around The American River. Another name for the area is “Endurance Country” and that is why we choose to move here in the beginning of this year. Our closest neighbor is Lake Tahoe´s National Forest and a very rich wildlife.
 
 
 

 

Both Philip and I have children from previous relationships that we have shared custody of. Our daughter Hayley was born this summer. This blog is about life at the ranch, motherhood, horsemanship and endurance riding.
 
 

 
 
 
I have a background as a Baker and a Preschool Teacher. I love everything about horses (especially Icelandic Horses), hiking, reading, writing, travel, photography, baking and spending time with my family. Now I spend my days as The Queen of our ranch. At least that´s what Philip calls me ;) I´m in charge of the daily care of our horses and help other people bombproofing their horses for the amazing trails we have here in Gold Country. I also do everything around the house (cooking, cleaning, shopping….) I´m blessed with the company of our Princess Hayley (9weeks old as I write) that tags along most of the day in a baby carrier. If I´m outdoors my dog Neikka and my horses Faxi and Trigger is often seen in my footsteps.
 
 

 
 
 
Philip has a background as a Sergeant in the Marines. He´s retired and nowadays he´s in charge of our life stock, fencing, roads and the garden. From time to time we foster dogs with aggression issues until they can be adopted by families. Philip is in charge of their training as well. We love working together and when it´s possible we do so.

On our free time (and sometimes during work too) we ride our horses! Our goal is to ride The Tevis Cup 2014.


 

 
 
 
Northcutt Ranch is a corporation of life stock ranches; sheep, goats and horses. Soon we will add alpacas to the list. Looking forward to that!

Northcutt Ranch is a veteran owned and operated ranch exploring viable options in sustainability, organic farming, livestock, and a family-oriented ranching lifestyle.
We hold dear the concept of horses for both work and pleasure.
We believe that as stewards of life and land we are the guardians of the world our children will inherit and that our resources must be managed in a way that reflect that ethic.
We believe that all the things we grow are medicines that enhance our quality of life and improve our health and wellbeing.
Every day at Northcutt Ranch we learn a little more about love, life, ranching, agriculture, and sustainability.

This is a short summary of who we are. I hope that You want to join us on our adventures in the wilderness of our ranch!

My husband is the wisest man I know and he suggested that I write my blog in Swedish as well. I promised him to at least see if there is an interest for ranching adventures among my Swedish friends. After the original post in English I will write the post in Swedish as well.

Once again WELCOME!

Love Maria

 



Välkommen!


 
Under några månaders tid har jag, en helt vanlig hästtokig svensk tjej, bloggat om de äventyr jag upplevt sen min man och jag skaffade en ranch i Kalifornien. Hittills har jag enbart skrivit på engelska, i ett försök att förbättra mina engelska kunskaper. Men min visa man har upprepade gånger sagt åt mig att skriva på svenska med. Så nu under några veckors tid tänker jag pröva det, för att se om det finns något intresse bland mina landsmän att läsa om våra ranch äventyr. Gillar du det du ser så är du varmt välkommen att följa med. Dela gärna bloggen med dina häst intresserade vänner!  
Jag är född i Mora, uppvuxen i Jämtland och bott större delen av mitt vuxna liv i Göteborgs trakten. Jag har en bakgrund som bagare och Förskollärare. Senast arbetade jag som Förskollärare i Berghultsenheten, Floda (Göteborg.)  http://2.lerum.se/Invanarservice/Skolsidor/BerghultTollered/
 
 
 
 
Jag har varit hästtokig så länge jag kan minnas. Speciellt Islands hästar ligger mig varmt om hjärtat. Andra stora intressen är; fotografering, resor, bakning, fjällvandring, snowboard och allt annat man kan göra utomhus i vår vackra natur. Det var genom mitt stora häst intresse som jag träffade min man Philip. Som råkade vara från Kalifornien.
 
 
 
I januari i år (2012) flyttade vi in på vår första egna ranch. (Philip har två andra rancher sen tidigare.) Ranchen är belägen i norra Kalifornien i Sierra Nevadas vildmark. Granne med Lake Tahoes National Forest. http://www.r5.fs.fed.us/tahoe/maps_brochures/index.shtml
Djurlivet är minst sagt rikt. Vi har flertalet björnar på våra ägor och gott om bergs lejon. Våra hästar måste av säkerhets skäl klara av att vi skjuter från deras rygg. Tyvärr har övervägande delen av hästarna i Kalifornien ett väldigt tufft liv just nu pga den allmänt dåliga ekonomin. Vi har valt att istället för att köpa färdiga ranch hästar till våra rancher adoptera ”rescue horses” och träna de själva. Vi har för närvarande tio ”rescue horses”. Philip har ett mycket stort hjärta när det kommer till både djur och människor i nöd. Flertalet av hästarna har diverse skador, eller är för gamla för att ridas. Så gott som alla var extremt magra när de kom till oss. Att sakta men säkert få en misshandlad/misskött hästs förtroende är något obeskrivligt stort och jag kan inte beskriva den känslan med ord. Det måste upplevas!
 
 
 
 
Vi valde att bosätta oss i den här delen av Kalifornien för att vi båda är natur freak och älskar lååååånga  rid äventyr, helst med övernattning. Där vi bor nu kan vi rida i en vecka utan att stanna om vi vill. Vårt mål ät att rida The Tevis Cup 2014. http://www.teviscup.org/
Vi bor inte långt ifrån mållinjen och rider delar av sträckan så gott som dagligen.
 
 
 
 
 
 
 
På ranchen har jag hand om den dagliga skötseln av våra hästar, hus och hem. Philip brukar skämtsamt kalla mig för ”Queen of the ranch”. Vår dotter Hayley som är nio veckor gammal i skrivandets stund hänger med mig när jag sköter mina dagliga sysslor. Vet inte vad jag skulle ha gjort utan vår baby björn!
 
Förutom Hayley´s trevliga sällskap så brukar allt som oftast mina hästar Trigger och Faxi följa mig hack i häl.
 
 
 
 
 
 
 
Philip har huvud ansvaret för får, getter, stängsel, vägar och våra grönsaksodlingar. Han hjälper också lokala non-profit organisationer att rehabilitera hundar med aggressivt beteende, så att de lättare kan adopteras ut. Philip har en bakgrund som marin soldat, men är pensionerad nu.

Northcutt Ranch är ett bolag bestående av ett flertal rancher med; får, getter och hästar. Snart kommer vi även att ha en lien hjord av alpacas. Det ser jag fram emot!
Northcutt Ranch prioriterar hållbar utveckling, ekologisk odling, djurhållning och en familj-orienterade livsstil.
Vi värnar om hästar för både arbete och fritid.
Vi tror att som förvaltare av livet och jorden vi brukar är vi väktare av det som våra barn kommer att ärva. Våra resurser måste förvaltas på ett sätt som återspeglar denna etik.
Vi tror att allt vi odlar är läkemedel som förbättrar vår livskvalitet, hälsa och välbefinnande.
Varje dag på Northcutt Ranch lär vi oss lite mer om kärlek, livet, våra djur, jordbruk och hållbarhet.

 
 
 
 
 


 
 
 
Det här är en kort sammanfattning av vilka vi är. Den här bloggen handlar till största del om hur det är att följa sina drömmar till ett nytt land, en ny kultur, natur, hästliv, kärlek, att vara mamma och bonus mamma. Känn dig fri att surfa bland äldre inlägg och titta på bilder från tidigare äventyr.

Jag uppskattar kommentarer, konstruktiv kritik och ideer. Är det något särskilt ämne du vill att jag ska skriva om, eller kanske ett häst relaterat event är jag öppen för förslag. Jag hoppas att du vill följa med oss!
Välkommen!
Maria Northcutt,      Northcutt Ranch 120928




 

Thursday, September 27, 2012

A Mom´s mission!



I took this picture just before we left the ranch yesterday.
 
 
One of my most important missions as a Mom (if you ask me) is to see to my family´s health and a big part of that is eating healthy. Our goal is to provide most of our food ourselves at the ranch within a few years.

I do think of how much money I spend on food but healthy, organic food locally grown in our area has a high priority. To keep the costs down we stack up on groceries big time once a month, visit local farmers markets, eat what nature provides us on our ranch, make our meals from scratch (no premade food, mixes etc) and avoid impulsive shopping (always follow a shopping list).


Yesterday we went shopping for this month’s supply. Living in the mountains it is a smaller project to go to a bigger city and do all the shopping. We´re trying to make it a fun trip without stress. It´s definitely worth it.

We do have a lovely grocery store 10-15min from where we live which come in handy in between our monthly big shopping adventure J


They also carry local products; dairy products, vegetables, fruits and meat. The quality is good and the people very friendly but it´s a small store.


That´s our favorite store for our monthly grocery shopping trip. They have almost anything you can imagine organic and locally produced. The quality is awesome! It´s a huge store but everything is thoroughly planned out, it doesn´t have a warehouse feeling about it. The service is excellent on all departments. We always start with eating in the restaurant. They have two different buffets; one cold (I always mix my own plate from that one) and one warm. They also have really good sushi and a bakery. Philip love their cupcakes, he eat at least two every time we go there! (Good thing we only go there once a month.) After eating a good meal it´s easier to focus on the main attraction – shopping! We stack up on everything for the kitchen cabinets that doesn´t go bad; tea, cereals (you can mix your own if you like. I always do that), flour (they have flour from all over the world, all the kinds you can imagine. As a former baker my imagination on that front is big!), dried fruit, drinks (bears, wine and juice locally produced), spices, tomato sauce, beans (they have a dried beans that you can mix yourself. Excellent for all the soaps I make during the cold season. Nutritious and cheap food.), laundry detergent, and all the fresh groceries that our little fridge can handle! I probably missed half of the things we buy there, they have everything.


If you live in our area or pass by I can highly recommend a visit to Whole Foods in Roseville.

With good food at home it´s easy to provide nutritious meals for my family. Fun too! My kitchen is my favorite room.
 

Tuesday, September 25, 2012

Imagination and trust


 
Faxi from Extreme Farms

 
I have a plan for how to gain my new horse Faxi´s trust. Gaining a horse´s trust is one of the most exciting challenges I know and I love challenges! The plan includes time, imagination, freedom, trust and letting go of control.
 
 


 

 
I choose to take his halter off when I got him even though I knew he was hard to catch. I want him to choose to be with me.  I believe it´s going to take time and some imagination from my side. The ”right thing” must be the easiest choice when I eventually start to ask him. I haven´t tried to catch him yet (I had him for 25 days today.) He´s going to catch me! In the beginning I had him on a pasture near the house with one older horse. I spent a lot of time just hanging out there, sitting on the ground, on a chair, checking fences, walking around, grooming and training his pasture mate. Faxi was watching me closely all the time. He often came up to me to smell me and say hi. Sometimes I stroke him on his neck or forehead briefly. I never handfed him or tried to catch him.
 
 
 
 

After two weeks I moved him into our yard witch is BIG and has a good fence. I have him there now. He´s getting used to us doing stuff, our dogs, vehicles, people coming and going, gun fire= all kind of ranch activities.

I like having him so close it gives me an opportunity to monitor him closely, get to know him and he gets a chance to figure us out. Fair and square for everyone. He is so curious! He´s following us around when we´re outside, investigating everything we do. As long as he´s the one initiating contact he loves attention. If I go right up to him he is very cautious. It´s easy to make him come to you or go away using body language. He´s a master of body language and one of the smartest horses I ever met.
 
 

 
 

If I had a round pen I would do a join up with him, unfortunately I don´t have that. One of my neighbors who lives one mile from us has offered to let me borrow hers several times. I am going to do that. I am thinking of how to do that. I could easily catch him with a rope and put a halter on him and either walk or trailer him over there. I just don´t want to do that without his “permission”. I feel like he´s slowly starting to trust me so I don´t want to use my “predator” side and catch him that way. Not when I have come this far. I do believe a join up and some work in a round pen would do wonders for our relationship. I have to think this through, how to get there. With lots of time I know that he will come around and willingly take the halter. Maybe I´ll just wait. He allows me to do a lot when he is free. I even put some weight on his back a couple of times.

Today I wanted to do something new and take our relationship a step further. We have a system for communication that works pretty good at liberty. Time to test it. With some help of old Penny. I trust him. How much does he trust me? If I let him free outside the fence? Would he run away when he has the chance or would he choose to come with “the herd” (me and Penny)?
 
 

 

 
He mostly eats hay, grass is a rare treat. I wanted to show him that being with me is something positive. I put a halter on Penny who was very excited about going somewhere. She´s retired and doesn´t get to go places every day. Philip decides to come with us on his horse Wrangle. Penny and I led the way. I left the gate open. It took about two seconds and Faxi is coming at a fast speed tolting away down the driveway. It didn´t take long before I couldn´t see him anymore. We have a long driveway luckily.. and the road that it leads to is a long private road with only a few houses (lots of horse people.)  I continued to walk with Penny to our pond where there is a lot of grass. Philip and Wrangle are right behind us. I can´t see or hear Faxi. Our horses starts eating the grass and it doesn´t take very long before Faxi joins them.
 
 
 
 

We spend a good two hours hanging out by the pond. I´m glad the horses got to eat some good grass. I had Hayley in the Baby Björn http://www.babybjorn.com/us/ and had to walk around a little bit to keep her happy. Faxi new exactly where I was all the time. When it was time to leave Philip took Wrangle for a ride. Faxi stayed with Penny and me, never thought of anything else. I´m glad he made the choice to take off by himself in the beginning and then made the choice to come and stay with us. It´s an amazing feeling to have your own “herd” with you at liberty. This time I cheated a little bit by having a halter on Penny just in case but I often take Trigger with me completely free in the woods when I go for walks. I love giving them as much freedom as possible. Desirable things should be easy, like choosing to eat grass with the herd and being protected against predators (bears and mountain lions that we have plenty of.) Partnership should be built on trust. I believe todays experience was a positive one for Faxi. Imagination is everything! Being with horses has surely challenged me to use mine more.

If you have/had a horse similar to Faxi; cautious, hard to catch but at the same time everything You dreamed of in a horse, I would love to hear how You gained his/hers trust and developed Your relationship.
 

There was an error in this gadget