Miss Penny (Swedish)

 

Hayley och jag hade en helt underbar morgon. Vi tog en lång promenad i bergen på en närbelägen vandringsled. Vi hade båda hundarna med oss. Det var precis alldeles lagom varmt.  Perfekt för shorts och t-shirt, men inte för varmt, runt 25+C och en lätt bris. Jag älskar att börja dagen med en lång promenad. Det har blivit en trevlig rutin efter hästarnas morgonfodring. Jag fullkomligt älskar att styra över min egen tid. Det känns fortfarande som en otrolig lyx att få göra det. Missförstå mig inte, det finns alltid massor av saker att göra och jag hör inte precis till de latas släkte, men möjligheten att t.ex. börja dagen med en lång promenad är underbar. Något jag önskar att alla kunde få göra (som skulle uppskatta det alltså) för det ger så mycket energi för resten av dagen.

När vi kom hem och Hayley var mätt och belåten så somnade hon och sov gott i fyra timmar drygt. Många nya intryck att bearbeta J

Jag bestämde mig för att spendera några timmar med en av våra äldsta rescues, Penny en sisådär 30 år ung arab. Hon har den hemskaste svankrygg jag någonsin sett och en av de trevligaste, vänligaste personligheter man kan tänka sig. Hon älskar uppmärksamhet, barn och äpplen! Hon är en mycket speciell häst. Från början adopterade vi henne för att Philip´s brorsdöttrar skulle ha en passande häst att rida. Penny är mycket välutbildad, tar hand om nybörjare som om de vore hennes egna barn och älskar att bli riden. Tyvärr tappade brorsdöttrarna intresset och Penny gick där i sin hage utan att bli ordentligt ompysslad så vi tog hem henne till vår ranch.

Varje gång jag visar mig utomhus kommer hon och försöker fånga in mig. Skulle jag råka ha en grimma eller ett huvudlag i min hand så försöker hon så gott hon kan stoppa in sitt söta huvud i den. Det händer att hon försöker få in mig i ett hörn får att sen ställa sig i position för mig att lätt hoppa upp på hennes rygg. Om du trodde att hästar inte kan prata så har du helt fel! Tvivlar du så är du varmt välkommen att hälsa på Penny. Hon talar högljutt om för alla hon gillar att hon minsann inte är för gammal för att ridas. Jag tycker själv att jag är lite för tung för henne. Speciellt nu med några graviditets kilon kvar. Men är hon särskilt ihärdig någon dag, som idag, så brukar jag rida henne en liten bit och sen ta en promenad med henne. Idag hade hon en sådan energi så att jag hade önskat att jag hade en sadel. (Hon har alldeles för mycket svank för att ha sadel.) Vi hade en trevlig liten promenad och jag töm körde henne lite efteråt. Det gillar hon.

 

 

 

 

 

 

Att spendera tid med Penny har fler fördelar. Hon får mig alltid på mycket gott humör! Hon är bara en så supertrevlig häst! Faxi är också mycket intresserad av alla roligheter som vi har tillsammans. Idag när Penny och jag kom tillbaka hem till ranchen och jag tog av huvudlaget kom Faxi fram och undersökte det. Det hör till saken att Faxi är otroligt rädd för allt vad grimmor och huvudlag heter. Han är också en rescue och vem vet vilka hemskheter han varit med om. När han kom (1sep i år) tog jag av hans grimma och har inte försökt sätta på den igen. Jag hade lätt kunnat sätta på en grimma idag. Men jag valde att inte göra det. Han litar på mig mer och mer för varje dag, men är fortfarande lite skeptisk. Jag vill att han ska vara helt bekväm med situationen så jag väljer att vänta ett tag. För varje dag som går känns det som om det går åt rätt håll och jag är otroligt tacksam för att jag får lära känna denna lilla häst. Min förhoppning är att Faxi och jag så småningom ska tävla distansritt tillsammans.