Jag håller definitivt med de som säger
att man inte kan skämma bort spädbarn. Nyfödingar behöver att mamma och pappa
lyssnar till deras behov och finns nära till hands. De är ju trots allt helt
nya i denna stora värld. Men jag är också övertygad om att de kan ha egna
åsikter om vad de vill redan från en mycket tidig ålder. Och då pratar jag inte
enbart om grundläggande behov som att äta, sova, få en ny blöja eller bli kramade.
Hayley har ett särskilt gråt för när hon är uttråkad. Ett gråt som inte är ett
riktigt gråt. Om hon då får göra sådant som hon gillar t.ex. gå till hästarna,
dansa eller ta ett bad då slutar ”gråtet”. Eller rättare sagt det slutar när
jag tar fram bärselen= vi ska gå ut till hästarna. Eller när jag sätter på
badvattnet. Det är som att hon förväntar sig att nu kommer något roligt att
hända. Från vilken ålder kan spädbarn dra paralleller mellan orsak och verkan
när det gäller sådana enkla saker? Jag har för mig att vi lärde oss att det var
från 6månaders ålder på lärarutbildningen. Men det kanske gällde mer avancerade
saker?
Idag har Hayley och jag mestadels
varit utomhus; påtat lite i landet, matat hästar och mockat hagar. Det lustiga
är att det där ”gråtet” som inte är ett riktigt gråt infann sig varje gång jag
vände ryggen till hästarna och började gå i en annan riktning. Jag testade min
teori flera gånger. När jag gick tillbaka till hästarna slutade ”gråtet”, när
jag försökte gå iväg började det igen. Hon var bara riktigt nöjd när vi stod
riktigt nära hästarna. Hon är helt nöjd med att bara titta på de om vi står
tillräckligt nära. Hon är så otroligt nyfiken på allt som pågår runtomkring
henne, särskilt utomhus. Idag höll hon sig vaken i fyra timmar i bärselen när
vi var utomhus. Det har aldrig hänt förut. När vi kom in var hon dödstrött och
somnade när jag matade henne. Det gjorde jag med! Somnade alltså.
Jag älskar att upptäcka världen med hennes ögon.
No comments:
Post a Comment
I´d love to hear what you think about todays post. Did you relate to the topic?