I morse hände det igen!

Rågrutor med musli

Hayley vaknade tidigt, runt sex snåret. Vrålhungrig som vanligt.  När hon var mätt och belåten somnade hon om igen. Jag gick ut och matade djuren och gjorde en del andra sysslor utomhus. När jag kom in igen sov hon fortfarande gott (bredvid pappa i vår säng.) Och ännu en gång hände det sig att jag drack morgon kaffe i ett tyst hus! Jag skulle kunna vänja mig vid det här. Några minuter för mig själv gör mig till en så mycket bättre mamma. Hela dagen blir bättre när jag kan meditera en stund på morgonen.

När jag druckit upp mitt kaffe och sorterat tankarna i mitt huvud är det fortfarande tyst. Helt otroligt. På min långa lista över saker som jag ska göra idag står ”pappersarbete” högst upp. Jag börjar nästan ta itu med den stora högen av papper som ska gås igenom, men bestämmer mig för att min man säkert skulle uppskatta nybakt bröd till frukost. Jag måste nog baka innan jag börjar med pappersarbetet!

Då vaknar Hayley med ett stort leende. Hon gillar att vara i köket, särskilt när jag bakar. Sagt och gjort, vi börjar blanda ihop en deg. Hon är väldigt fascinerad av själva ihop mixandet av ingredienserna. Jag berättar alltid för henne vad jag gör och varför. Just nu tycker hon säkert bara om att höra min röst, men en dag kommer hon ju även att förstå orden. (Min lilla syster Johnna var lika fascinerad av bakandet som Hayley är. Hon var med mig i köket mest jämnt. Vår mamma dog i cancer när jag var tolv och hon tre år. Även innan mamma dog tog jag hand om mycket av hemarbetet när hon var sjuk. Då, när Johnna var tre år kunde hon baka kanelbullar i stort sett helt själv. Jag övervakade själva gräddandet i ugnen. Annars följde hon ett recept i bilder som jag ritat till henne. Hon klarade av att fixa degen och att baka ut bullarna själv som treåring!) Hayley och jag lyssnade på Lisa Ekdal och sjöng med i texterna medans vi gjorde vår bröddeg.

När degen vilar deklarerar Hayley högt och ljudligt att det är dags att gå ut och titta på träd. Hon är en dam med åsikter, kan inte förstå vart hon fått det ifrån. Vi går ut och tar en powerwalk på en mile (ca:1,6km) Vi sätter faktiskt ett rekord (för oss alltså) på 15min. Låter kanske inte så snabbt, men det är extremt brant och svår terräng (ingen riktig led utan en stig som här och där är övervuxen). Hayley sitter i bärselen på min mage.

Väl hemma igen är det dags att grädda brödet, mata Hayley och sen har den ena efter den andra sysslan avlöst varandra…och det där pappersarbetet det har fått vänta lite. Jag är säker på att det inte flugit sin kos när Hayley har somnat ikväll! Jag klagar verkligen inte, jag gillar fart och fläkt. Hayley och jag har väldigt roligt när vi tar hand om allt som måste göras under en vanlig dag på en ranch. Jag skulle inte frivilligt byta ut det här mot något annat i hela världen, men kaffe koppen i lugn och ro på morgonen är rätt god J