Så kan man oxå göra

Jag hittade en urhäftig webb sida idag http://rowdykittens.com/ - Go small, think big& be happy!

Den drivs av en kvinna som har ett otroligt vackert hus, som är lika litet som det är vackert. Det är verkligen pyttelitet. Huset har hjul och går att flytta. Just nu står det på en ranch i norra Kalifornien. Hon saknar verkligen ingenting i huset. Det är välplanerat, vackert och mycket funktionellt. Hon har inga saker som hon inte behöver. Hela hennes webbplats lyser av positivism och glädje.

På mer än ett plan tilltalar den här livstilen mig mycket. Jag är starkt emot slit och släng mentaliten som är så utbredd i samhället. Jag tycker inte om att shoppa för shoppandets skull. Det finns andra saker som jag hellre lägger min tid på. När jag verkligen behöver något så vill jag välja noga, köpa kvalitet (det gör inget om sakerna är begagnade) och sen vårda det jag noga valt så att det håller så länge som möjligt. Det är viktigt att sakerna är funktionella för det som de är avsedda för och vackra! Viktigast av allt är att ”de är jag”.

 



Höst på vår ranch

 

 

 

Jag har hellre några få uppsättningar kläder som jag gillar, av bra kvalité, i rätt storlek, färg och modell än en sjö av kläder som jag kanske använder någon gång ibland.

Jag har hellre ingenting på väggarna hemma än fel saker. Så är det just nu, nästan i alla fall.. Vi har snart bott i det här huset ett år men jag är långt ifrån färdig med att göra det till det hem jag vill att det ska bli. Det krävs några få saker, men det måste vara rätt saker. Det får ta den tid det tar att hitta de. Föremål som är noggrant utvalda med kärlek. Det ger mig stor sinnesro.

 

 

 

Less is more! Dessutom behöver jag ju inte lägga ner så mycket tid på att städa om jag inte har så mycket saker. Det finns så mycket som jag hellre lägger min tid på; familj, vänner, min häst(ar), njuta av vacker natur, läsa en bra bok, resa, lära mig något nytt…listan kan bli lång.

 

 

 

 

 

 

Jag blev så glad när jag läste om den här kvinnan i sitt pytte lilla hus. Hennes lycka sken igenom raderna i bloggen, hon har verkligen inte försakat något. Utan har i stället otroligt stor frihet och sinnesro.

Jag funderar inte på att göra något fullt så drastiskt som hon. Jag gillar att odla vår egen mat och ha hästar, så vi behöver lite land och så har vi ju barn och jag tror bestämt att de föredrar lite mer plats. Men tanken att inte ha en massa onödiga saker vill jag gärna värna om.

 

 

 

Vad gör ditt hem en fridfull plats som är trevlig att vara på?

This morning it happened again!

 

Hayley woke up “early” around 6am this morning to eat. After she finished eating she fell asleep again. Hayley was still asleep (next to Daddy in our bed) after I finished my chores outside. Once again I had my morning coffee in a quiet house. On my long list of things to do today was a lot of paperwork. I almost started to work on that but decided that my husband probably would like some homemade bread for breakfast. (A good enough excuse for postponing that paperwork, right?)

Then Hayley wakes up with a big smile. We make the dough together in the kitchen. She is fascinated about mixing the ingredients. I always tell her what I do and why. Right now she probably just likes hearing my voice but one day soon she will understand what I´m talking about. (I know this for sure because I did this with my little sister Johnna when she was a child. Cancer killed our Mom when I was twelve and she was three years old. Even before that when Mom was very ill I did most of the cooking/baking things in the kitchen. At the age of three Johnna could bake cinnamon rolls by herself! She had seen me do it a hundred times at least. I did supervise the actual baking in the oven but she did all the rest completely by herself. I had made the recipe into a drawing that she easily could understand.) Hayley and I listened to some Swedish music and sang along while we were making the dough.

While the dough is resting Hayley wants to go out and look at trees. (Another very good reason to delay that boring paperwork for a little while…) We´re setting a record (for us) by doing a one mile (very hilly) powerwalk in 15min. Maybe it doesn´t seems like very fast but with a baby on your belly in difficult terrain it´s a real workout. Back home it´s time to put our bread in the oven, feed Hayley and after that one thing after another has to be taken care of, paperwork not being one of those things. Well, well…..I guess the paperwork still will be here waiting for me when Hayley is asleep tonight J

I´m not complaining! I like busy days and we´re having fun Hayley and me, while we´re being busy doing every day ranch stuff. I wouldn´t trade this for anything in the whole world but that cup of coffee in a silent house is a nice start on a busy day J

 

I morse hände det igen!

Rågrutor med musli

Hayley vaknade tidigt, runt sex snåret. Vrålhungrig som vanligt.  När hon var mätt och belåten somnade hon om igen. Jag gick ut och matade djuren och gjorde en del andra sysslor utomhus. När jag kom in igen sov hon fortfarande gott (bredvid pappa i vår säng.) Och ännu en gång hände det sig att jag drack morgon kaffe i ett tyst hus! Jag skulle kunna vänja mig vid det här. Några minuter för mig själv gör mig till en så mycket bättre mamma. Hela dagen blir bättre när jag kan meditera en stund på morgonen.

När jag druckit upp mitt kaffe och sorterat tankarna i mitt huvud är det fortfarande tyst. Helt otroligt. På min långa lista över saker som jag ska göra idag står ”pappersarbete” högst upp. Jag börjar nästan ta itu med den stora högen av papper som ska gås igenom, men bestämmer mig för att min man säkert skulle uppskatta nybakt bröd till frukost. Jag måste nog baka innan jag börjar med pappersarbetet!

Då vaknar Hayley med ett stort leende. Hon gillar att vara i köket, särskilt när jag bakar. Sagt och gjort, vi börjar blanda ihop en deg. Hon är väldigt fascinerad av själva ihop mixandet av ingredienserna. Jag berättar alltid för henne vad jag gör och varför. Just nu tycker hon säkert bara om att höra min röst, men en dag kommer hon ju även att förstå orden. (Min lilla syster Johnna var lika fascinerad av bakandet som Hayley är. Hon var med mig i köket mest jämnt. Vår mamma dog i cancer när jag var tolv och hon tre år. Även innan mamma dog tog jag hand om mycket av hemarbetet när hon var sjuk. Då, när Johnna var tre år kunde hon baka kanelbullar i stort sett helt själv. Jag övervakade själva gräddandet i ugnen. Annars följde hon ett recept i bilder som jag ritat till henne. Hon klarade av att fixa degen och att baka ut bullarna själv som treåring!) Hayley och jag lyssnade på Lisa Ekdal och sjöng med i texterna medans vi gjorde vår bröddeg.

När degen vilar deklarerar Hayley högt och ljudligt att det är dags att gå ut och titta på träd. Hon är en dam med åsikter, kan inte förstå vart hon fått det ifrån. Vi går ut och tar en powerwalk på en mile (ca:1,6km) Vi sätter faktiskt ett rekord (för oss alltså) på 15min. Låter kanske inte så snabbt, men det är extremt brant och svår terräng (ingen riktig led utan en stig som här och där är övervuxen). Hayley sitter i bärselen på min mage.

Väl hemma igen är det dags att grädda brödet, mata Hayley och sen har den ena efter den andra sysslan avlöst varandra…och det där pappersarbetet det har fått vänta lite. Jag är säker på att det inte flugit sin kos när Hayley har somnat ikväll! Jag klagar verkligen inte, jag gillar fart och fläkt. Hayley och jag har väldigt roligt när vi tar hand om allt som måste göras under en vanlig dag på en ranch. Jag skulle inte frivilligt byta ut det här mot något annat i hela världen, men kaffe koppen i lugn och ro på morgonen är rätt god J

 

Hayley and Whitey three months old

Hayley 3months

 

 

It feels like yesterday we came home from the hospital with Hayley. It´s already three months ago. She is growing so fast. It almost feels unreal. She is getting stronger every day. When she´s on her blanket having tummy time on the floor she decides herself when she had enough tummy time, simply by turning around to her back. She does it all the time. I feel blessed that I´m able to spend my days with her and follow her development as she conquers her world.

 

 

 

Her favorite thing to do right now is looking at trees. She loves being in the forest. As soon as we enter the forest, either at home or at some other trail she takes a deep breath and smiles. She wants to walk around and look at different kinds of trees and leaves. She sits in her Baby Björn and looks around happily until she falls asleep. It takes everything between 30min and a couple of hours. She is always pleased, happy and satisfied when she can look at trees.

 

We take at least one longer walk/hike every day no matter what kind of weather we have (exception: tornado..) Today we took Whitey with us and drove to a nearby trailhead in Eldorado National Forest. In the truck on the way there she complained the whole way over how bored she was, just to change mood as soon as we parked and I opened her door. She loves the outdoors so much.

 

 

 

It was warm today around 80 degreese Fahrenheit, sunny and now wind. I planned for a 1,5mile hike; a steep climb in the beginning, some forested area with shade and a big creek in the end of the hike. That is as much as Whitey can do right now and still have fun. After a hike like that he is very tired and enjoys cooling off in the creek. We did this hike a couple of weeks ago too and he was much more tired then. Today he had a lot of fun. When it´s only him and me I take the opportunity to train him to walk with me in a leash. He´s doing great. He is very willing to please and gets a lot of treats and praise of course. When I stop and look at him while we are on a walk he stops and sit down 99% of the time before I ask him to sit.

 

 

 

I brought one bottle of water to drink during the hike and Whitey drank most of it. It was a great hike. The warm, sunny weather brought out a lot of rattlesnakes. We heard them everywhere but didn´t see them. I saw a glimpse of a mountain lion in a tree. I´ve never seen one before. I´m sure they see me all the time though. The National Forest is their country, big rocks and plenty of trees, hundreds and hundreds miles of pure wilderness.

Hayley och Whitey tre månader

 

 

Det känns som om det var igår vi kom hem från sjukhuset med Hayley. Det har konstigt nog redan gått tre månader. Hon växer så det knakar hela tiden. När hon ligger på magen på sin filt så bestämmer hon själv när hon fått nog, då rullar hon helt enkelt över på rygg. Hon gör det hela tiden och så skrattar hon högt och ljudligt! Jag älskar att tillbringa mina dagar med henne. Här där de flesta mammor börjar arbeta heltid  2-8 veckor efter att de fått barn känner jag mig mycket lyckligt lottad som har möjlighet att vara hemma med Hayley. Även om jag såklart har en hel del jobb här hemma på ranchen som faller på mig, så kan jag i de flesta fall ta med mig Hayley.

 

Det bästa Hayley vet just nu är att titta på träd. Som tur är har vi gott om träd! Vi försöker ta minst en lång promenad om dagen. Antingen hemma på ranchen eller på någon vandringsled. Om vi har ärenden i någon annan stad och vi inte har någon tidspress så kollar jag upp vilka naturområden som de har i förväg och vi passar på att testa nya stigar så ofta vi kan. Hayley är alltid så glad och nöjd när vi är ute i naturen. Hon sitter där i sin Baby Björn och tittar med stora ögon. Hon tittar och tittar ända tills hon somnar, vilket kan ta allt mellan 30min och två timmar.

 

 

 

 

Idag var det varmt och soligt, vi tog Whitey med oss i bilen till en närbelägen vandringsled. Vi gick en rätt kort runda 4,5km. Det är lagomt långt för Whitey just nu. När han är den enda hunden som är med så passar vi på att träna på att gå i koppel. Han är mycket duktig och vill så gärna göra rätt. Självklart får han massor av belöningar och lovord när han är så duktig.

 

Vi hörde många skallerormar längs promenaden idag, men såg ingen. Däremot såg jag en skymt av ett bergs lejon uppe i ett träd. Det var första gången jag såg ett. Jag är säker på att de ser mig hela tiden. The National Forest är deras kungadöme, hundratals mil av vildmark. Så otroligt vackert och just det, vilt. Det har något av en magisk dragningskraft på mig, jag kan inte få nog. Det gör mig väldigt glad att Hayley verkar tycka lika mycket om det som jag  J

 

 

Dogs of dreamtime (Eng)

 

 

I finished reading a book last night, Dogs of dreamtime. It´s an interesting story about a woman and her relationship to her dogs, but it´s not just another dog book. This one is different. This book challenged me to think outside the box and not when it comes to training animals.

The author Karen Shanley writes about her own life using a very rich language. She´s describing her journey to free herself from childhood and adult demons that without her permission have nestled their way into her life. She´s living a good life with a loving husband, a daughter, two stepsons and dogs. There are three dogs in her life during the period described in the book. I would say that the book is about how those “demons” of hers makes her life more complicated until she finally is forced to find a way to deal with it. It´s about losses, love, life and faith.

Of course the dogs play a major part of her life. Her relationship with her dogs is very special and she tries so hard to understand why they act in certain ways. She reads books and consults different trainers to maximize her own understanding for her dogs and life. I can relate to her ways of family life, work and relationship with animals. Knowledge gives her a feeling of safety. She wants to nurture and take care of every one, keep them safe from harm. She works on that 24/7 until she can´t take it anymore. It´s a masterpiece. Her inner journey made me think a lot. She describes herself as “the person in the family with a lot of heart” and her husband as “the person with faith”. In the end she allows herself to have more faith. The story is thrilling and she writes with a great insight of the human mind.

When I finished the book I wanted more! I googled the author and found out that she have a really nice blog. I am looking forward to follow her “dog life” in the future as well J

http://www.karenshanley.com/

 

 

 

 

Whitey has become a master when it comes to finding bones in the forest! He finds new ones every day now. And he is getting bigger and bigger!!

Dogs of dreamtime (Swe)

 

 

Jag läste ut en annorlunda bok igår kväll, Dogs of dreamtime. Som titeln anger handlar den om hundar, men det är en mycket annorlunda bok. Berättelsen är mycket spännande i sig. Den handlar om en kvinna och hennes relation till sin familj. Tre hundar är en mycket viktig del av familjen. Men det är inte historien i sig som är så speciell, även om den är mycket väl skriven. Det som gör att jag kommer att komma ihåg en här boken är hur den utmanade mina tankar.

Författaren Karen Shanley skriver om sig själv och hur hon kämpar mot sina inre demoner, som utan hennes tillåtelse fått fäste om hennes liv. Mer eller mindre.. Hon har en starkt tvingande känsla att hon behöver ta hand om alla. Hon gör detta med så stor inlevelse att hon liksom glömmer att leva, tills hon inte orkar med längre. Hon tvingas ta itu med situationen. Hon gör det så brilliant och delar med sig av sina tankar under resans gång. Hon beskriver sig själv som den i familjen med ”hjärta” och sin man som den med ”tro”. Hon kämpar för att få mer tro, släppa taget på en del områden för att leva mer. Samtidigt som hon vill alla så väl och har ett helt underbart förhållande till sin familj och sina djur. Det är lätt att relatera till stora delar av det hon skriver om. Boken berör och rör om i tankarna! Väl värd att läsa.

När jag läst ut boken hade jag mer känsla och googlade författarens namn. Det visade sig att hon har en mycket fin blogg där hon fortsätter att berätta om sitt hundliv.

http://www.karenshanley.com/

 

Whitey växer så det knakar och har blivit något av en expert på att hitta gamla ben i skogen.

Gratitude

Pictures from yesterdays hike in Eldorado National Forest

 

Whitey found this bone next to a new bear skat, still warm.

 

 

 

 

 

Last summer I read a book that suggested that you start every morning writing down ten blessings in your life and read them out loud while saying THANK YOU after each blessing. I did that every morning while I read the book but now I only do it every now and then, mostly when I feel stressed, agitated or in a bad mood. I actually force myself to do it if I´m having a bad day.. I sit down and write down the blessings I appreciate most for the moment. When I do that it´s impossible to feel anything else but on top of the world. There are always so many things to be grateful about.

 

 

I´m doing it for selfish reasons, it makes me feel great! Maybe it works for you too?

This morning I´m grateful for:

1.     Having a man that tells me and shows me that he loves me every day.

2.     A wonderful night’s sleep.

3.     Hearing soft giggles and laughter from my daughter’s room as she wakes up (after I got dressed, fixed my hair, fed the animals and had breakfast!)

4.     The sun outside my window.

5.     The crisp morning air.

6.     The fire in my woodstove.

7.     The intense feeling of oneness that comes from breastfeeding your baby.

8.     All the love in my life.

9.     The joy it gives me watching the dogs and horses play and the sensation of their soft winter coat as they come up and put their muzzles/noses on my cheek giving their good morning kisses.

10.                   The fact that it´s not that long until I get to see my son again (shared custody is really hard but I am grateful that he have a father that loves him and wants to spend time with him. I firmly believe that children need both their parents.)

 

I would like to add that I´m really grateful for the book that I´m reading now that opened my eyes in some ways but that would be 11 things then…and I´m grateful for the hike me and Hayley are going on later today…

 

THANK YOU!

Tacksamhet

Bilder från gårdagens promenad i Eldorado National Forest.

 

Whitey hittade det här benet bredvid en rykande färsk björn bajs..

 

 

 

 

I somras läste jag en bok som föreslog att man skulle börja varje dag med att skriva ner tio saker som man var tacksam för just då, läsa de högt för sig själv och säga TACK efter varje punkt. När jag läste boken gjorde jag det varje dag och det påverkade verkligen hela dagen. Det var som att ställa in sinnet på positivt läge på morgonen och sen stannade det liksom kvar i det läget. Jag ska villigt erkänna att jag inte skriver ner tio saker som jag är tacksam för varje morgon nu, även om jag borde. Men jag gör det lite då och då, särskilt om jag har en dålig dag- då tvingar jag mig själv att göra det. Jag gör det helt av själviska skäl, det får mig att må så bra. Kanske fungerar det för dig också? (om du mot förmodan skulle ha en dålig dag någon gång.)

 

 

Idag (fortfarande morgon här i Kalifornien) är jag särskilt tacksam för:

1.     Att jag har en man som säger och visar att han älskar mig varje dag.

2.     Att jag fick sova så gott och länge i natt.

3.     Skratten från min dotters rum (hon har precis börjat skratta högt och ljudligt) när hon vaknar (efter att jag klätt mig, fixat håret, matat djuren, tänt en brasa och ätit frukost!!)

4.     Solen som skiner utanför mitt fönster.

5.     Den kyliga morgon luften.

6.     Den trevliga mys stämning som brasan i den öppna spisen ger.

7.     Den underbara känsla av närhet som jag får när jag sitter i gungstolen och ammar min lilla dotter.

8.     All kärlek i mitt liv.

9.     Glädjen jag känner i mitt hjärta när jag ser hundarna och hästarna leka, och den sköna känslan när de kommer fram och överöser en med gränslös kärlek (åå den där underbara, mjuka, gosiga vinterpälsen ..).

10.                   Att jag mycket snart (allt är relativt..) ska få rå om min älskade son igen (delad vårdnad är fruktansvärt svårt. Men jag är tacksam över att han har en pappa som älskar honom och vill vara med honom. Även om det är det absolut svåraste pusselbiten i mitt liv.)

 

 

Jag skulle vilja tillägga att jag är väldigt tacksam för boken jag läser just nu som har utmanat mina tankar inom helt andra områden än den var avsedd för!..men det skulle ju bli 11 punkter…och så är jag hemskt tacksam över promenaden Hayley och jag ska göra senare idag i Eldorado National Forest…      men det skulle ju bli 12 punkter…och…

 

TACK!

The 5 minute method

 

 

The first two months of Hayley´s life was absolutely wonderful in many ways BUT there weren´t much sleep for me.

When my son was seven months old I tried “the five minute method” which a little bit simplified goes like this;

You decide upon a suitable bedtime (have to be the same every night). Make sure your kid isn´t hungry. Put your kid in the crib, say good night and leave for five minutes. After that you´re not allowed to talk to him or be in his room for five minutes, even if he screams his lungs out.

After five minutes you enter the room without turning the light on, check diaper, place a calming hand on his chest and say good night again and leave without further interaction for another five minutes.

If he still cries repeat until the child falls asleep. If he wakes up during night make sure he´s not hungry and repeat until he falls back asleep.

This can be hard because you really have to be consequent all the time (not going back or talking to your child until after five minutes) for this method to work out well. You have to stay very calm yourself no matter how hysterical things are. It can take a couple of nights but it´s definitely worth it.

With my son it took about two hours, two nights in a row to make him sleep through the night. If I´m not counting times when he´s been sick the method worked without any setbacks.

 

I have been hesitant to be “firm” with Hayley´s sleeping routines in the evening since she is still so little. Now when she´s three months old I´m trying to make some routines to make her sleep longer stretches. I modified “The five minute method” a little bit because she´s younger. My goal is that she´s going to bed at 8pm. However if she doesn´t look tired I wait until she´s a bit drowsy before even trying to put her to bed. Maybe I give her a bath, read a book or just cuddle with her to settle her down. Anytime after 8pm when I know she´s stuffed with milk, have a dry diaper and are tired I do the five minute method. With the exception that I don´t let her cry hysterically, like I would with an older child. Because if she does she probably needs either a new diaper or eat more. She doesn´t cry a lot if those needs are taken care of. I let her be a little agitated and soothe herself. She likes sucking on her hand. It worked better than I could have imagined only after a few days. Since I started she´s been sleeping 6-8 hours every night. I know there will be setbacks sometimes but it sure feels wonderful right now!

For me, and I believe for many parents luck of sleep is your worst enemy. I´m not myself when I don´t sleep. Frankly I can be a little bit of a bitch to be around when I haven´t slept for weeks. Small disturbances like phone calls in the middle of the night etc.. can make me really mad. Better watch out! Just kidding.. However, I hope that this can help you if you find yourself longing for some more zzzz.