Jag är mycket fascinerad av en specifik del av hästen, hästens ögon. En del säger att man inte ska titta en häst direkt i ögonen. Jag håller inte med. Men visst är det klokt att visa urskiljning. Jag stirrar inte hästen i ögonen, utmanar den inte på något sätt och har stor respekt för hästens utrymme.
Respekten börjar när jag först ser hästen på långt håll och den ser mig. Jag gör mitt kroppspråk, hållning, mjuk och inbjudande. Jag närmar mig hästen i en båge. Bara rovdjur är direktlinjetänkande som vi människor. När jag kommer närmare fäster jag blicken på hästens manke, jag vill att den ska stå kvar, eller möta mig. Det är först när jag står bredvid hästen som jag möter hästens blick med ”mjuka” ögon.
Hästens ögon säger mig så mycket. Vad tycker hästen om mitt sällskap? Vill den bli lämnad ifred? Är den avslappnad? Lugn? Nöjd? Glad? Nyfiken? Frisk? Lekfull? Känner hästen sig trygg?
Hästens blick säger mig också en hel del om mig själv och mitt mentala tillstånd.
Innan jag sitter upp och rider säger mig hästens ögon om den är redo, eller om det finns andra saker vi behöver göra först. Jag sitter inte upp på en häst med rädda, eller ”stickiga” ögon. Det har med respekt att göra.
På sistone har jag försökt fånga vackra hästögon med min kamera. Vad säger de här ögonen dig?
No comments:
Post a Comment
I´d love to hear what you think about todays post. Did you relate to the topic?